Sitter nu i hamnen i Tallin. Trots löften från personalen funkar inte WiFi på båten…som för övrigt är proppfylld med medelålders medelklassare som jag själv. Utsikten är fenomenal och efter en löptur på övre däck imorse, känner jag mg redo för en tur in i gamla stan här i Estland.

Med stort stöd av sin morfar Allan, tog Elle igår Bronsmagistern på simskolan. Hon ligger ett par år före sin ålder när det gäller simningen vilket gör hennes föräldrar lite extra stolta. När jag var åtta (för typ, 38 år sedan) var simning en viktig del av mitt liv och jag är så glad att även Elle gillar sporten. Grattis Elle!

Today I have the pleasure of heading eastward to lands previously unseen by me. In the course of four days, I will board a huge cruise vessel, sail across the mighty Baltic Sea and visit ports and cities in both Estonia and Russia. Like my camera, I’m charged about this trip! As I write this – while sitting on the X2000 – the weather is superb and the Swedish landscape is, well, just unbeatably beautiful.

Vi njuter just nu av en redig värmebölja i Malmö. Det kokar i vår våning och utan att gå närmare inpå det, sitter jag faktiskt och skriver detta med ytterst lite på.  Det är så skönt att kunna äta alla måltider utomhus – särskilt på kvällarna när byggprojekten tystnat. Måste försöka ta mig ett dopp i eftermiddag…sedan blir det födelsedagskalas för krögaren Joel Frick på N3 Västra Hamnen som liksom jag fyller år i kräftans tecken. Så här såg det ut i går kväll på Sundspromenaden. Det lär inte bli färre livsnjutare idag.

June was a record breaking month for www.raboff.com with close to 6000 visitors stopping by to look at photos and read posts. I only wish that more of you would leave a comment now and again. Comments are fun to read and provide the kind of interactivity that makes writing a blog fun and inspiring.

Efter en smidig flytt, blev det en knaprig lunchsallad på balkongen till ljuva toner från kranbilar, borrmaskiner och ett halvt dussin byggubbars intressanta tugg.

Ingredienserna: Roman-blad, kärnfria Kalimata oliver (med ättikasaften som finns med i burken), gurka, stjälkselleri närodlade tomater, rå broccoli, äkta grekisk fårost (inte blandad med getost som de flesta andra “Fetor”) och en rejäl grabbnäve koriander från balkongen.

Alltsammans toppade jag med en stänk olivolja, lite vitlökspeppar från Texas, en nypa saltflarn från Frankrike och juicen från en halv lime som jag inte har någon aning om var den kom ifrån. Holland? I alla fall – lunch for champions, let me tell you! Smakade bättre än vad min iPhone förmådde förmedla.

Det var nästan för varmt att springa imorse men ändå skönt med sol och värme. Idag lämnar jag studion på Vimpelgatan och flyttar till nya lokaler och äventyr på Salongsgatan. Till en del av Västra Hamnen där vi för övrigt bodde för vad som känns som en evighet sedan.

Det skall bli skönt att vända blad, byta miljö och, i alla fall delvis, ändra inriktning. Det kommer att dröja ett tag innan jag är igång i mina nya lokaler – någon gång efter vad jag hoppas skall bli en lång, fin och VARM sommar!

Whenever I have a moment or two, I dig into my huge (but slowly decreasing) collection of photos from Iceland. So far, this shot of Elle on a horse with a little cute farmboy we met there, is my favorite.

Jag är definitivt ingen fan av Tomas Ledin. Tvärtom. Men i raden “Sommaren är kort, det mesta regnar bort” hade han rätt. Sommaren är för kort. Särskilt när man som jag och många, många andra, befinner sig inomhus och har lite sommarångest. Byggmaskinerna som härjar precis utanför studion gör det naturligtvis inte roligare att sitta framför en skärm hela dagen. Måste ta en lång promenad under lunchen…

Hinken hittade jag på stranden i Vejby under helgen. Vet inte om den kom fram ur fjolårets sandgömmor – men, den symboliserar sommaren på ett fint sätt. Får mig att längta till havet, till Elle och till ett kanske mer traditionellt sommarfirande med Charlotte och familjen. Fast när jag tänker efter, skulle ett par veckors surfning på Kata Beach inte sitta helt fel.

Charlotte och jag kom hem i eftermiddag och satte igång och jobbade direkt. Vi har båda en ganska tung arbetsvecka framför oss. Flytt till ny lokal, leveranser av bilder, texter och mot slutet av veckan, en resa österut…

Helgen har varit en perfekt batteriladdare. Hästbilderna som jag tog sent igår kväll får hjälpa mig att komma ihåg helgen tills familjen samlas igen på Sjömantorp i slutet av juli. Då med en ny familjemedlem!

Det känns lite tungt att åka tillbaka till stan efter en sån här avkopplande helg med god mat, dryck och underbart sommarvärme. Elle och Esther har fångat krabbor, ätit glass, badat och klappat hästarna på allmäningen. Härliga sommarlovsminnen som jag förstår att de njuter av – även om mina sommarlovsminnen är helt annorlunda och kanske inte fullt så idylliska. Bilden på Sjömantorp tog jag i eftermiddag på väg hem från ett dopp i hamnen.

Nu är familjen i Vejbystrand och njuter av ljuvligt väder och natur som bara Sverige kan bjuda på när det är som allra sommarbäst. Mitt över viken från Sjömantorp där vi är just nu och ett långt stenkast från hamnen i Vejby, ligger byn Arild. Arild ligger oss extra varmt om hjärtat eftersom det var där som Charlotte och Elle döptes och för att det var också där fru Raboff och jag förlovade oss – för elva år sedan. Bilderna tog jag igår kväll vid 23-tiden nere i hamnen där ett Rockabilly-band lirade med ståbas och allt. Svärfar bjöd både på pinne och pils. Härligt!

Sent igår eftermiddag tog jag ledigt en stund och knallade bort till vännerna på krogen N3. Där väntade Joel på att få lära mig grunderna i konsten att laga sushi. Minikursen var både lärorik och inspirerande. Joel kan sin sushi och har det där inbyggda pedagogiska förmågan att lära ut.

Jag har rullat några makirullar i mina dar, men aldrig haft sådär jättebra koll på vad jag gjorde. Nu har jag lite bättre kläm och kommer snart att testa det jag lärt mig på familjen. Men inte ikväll. För den här fredagskvällen blir blir det grillning. Och kanske en liten pinne – om svärfar är på humör. Glad helg!

Så här ser det ut utanför vårt sovrumsfönster just nu. Förmodligen kommer det att se mer eller mindre ut så här under dom närmaste åren medan cirka 500 nya bostäder uppförs.

Inte långt härifrån, kanske 400 meter, finns en av Sveriges häftigaste badplatser. Där känner man sig betydligt närmare Ibiza än här där jag skriver detta – i vad som kan liknas vid Malmös Dubai – en gigantisk byggarbetsplats.

När jag var strax under trettio jobbade jag som ambulerande DJ för EMA Telstar på nattklubbar och diskotek runt om i Sydsverige. I min repertoar ingick alltid några låtar av Michael Jackson – hits som var sk floor fillers. Jag har ägt samtliga av hans skivor och diggat musiken han gett ut ändå sedan min barndom i Los Angeles. Minns att jag utan att förstå vad låten egentligen handlade om, blev ledsen när jag för första gången hörde balladen “Ben”. Och långt senare, i Göteborg av alla ställen på jorden, såg jag Michael Jackson uppträda live och blev minst lika berörd när han dansade “moon walk” till svängiga Billie Jean. Magiskt.

Vad som fascinerar mig nu är hur många ur journalistkåren skriver spaltmil om Michael Jackson och hans död, utan att inte erinra sig att Jackson vid flera uppmärksammade tillfällen varit åtalad för pedofili. Senast för några år sedan kom nya rättsliga anklagelser om övergrepp mot barn. Hur mycket pengar han betalade i “shut up money” till olika barn i USA och kanske på annat håll, är det självklart ingen som vet. Det har säkert funnits “gold diggers” i sammanhanget – men, ingen rök utan eld.

Ända sedan anklagelserna mot Jackson om sexuella övergrepp mot barn har jag haft svårt att spela hans musik. När jag är inne i en affär någonstans i världen och hör en av hans låtar känner jag mig kluven. Visst är det fantastisk musik som jag fortfarande går igång på och har häftiga minnen från. Men, oavsett hur trasig barndom Michael Jackson än hade, hur misshandlad han än blev som barn – eller hur dåliga rådgivare som under åren viskat i hans öron – kan jag ändå inte blunda för att han vid flera tillfällen med största sannolikhet missbrukade sin ställning som artist, idol och mångmiljonär och utsatte flera oskyldiga barn för sådant som varje vuxen har en skyldighet att skydda dem från.

Dagens moraliska fråga blir då; skall vi blunda för vad “stora” artister gör i sina privatliv – så länge de förser oss med sina “stora” alster? Var går då gränsen för hur mycket vi vanliga människor skall acceptera och tolerera av våra artister? Eller, kanske är det dags att sluta idolisera/ikonisera överhuvudtaget och istället fokusera på andra, mer hållbara värden?

Sydsvenskan DN SvD GP HD DN Sydsvenskan SvD SvD